DIKTER AV JAVIER SOLOGUREN (Lima, Perú, 1921-2004) i svensk tolkning av HANS BERGQVIST

Vad ska jag med himlen till
månen på himlen
månsken på vågorna
vågorna på havet
havet i mitt hjärta
om det finns ett annat liv långt bort
som inte stänger in mitt hjärta
andra vågor på detta hav
annat månsken på dessa vågor
en annan måne på denna himmel
och en annan himmel.


(ur Otoño, endechas, 1951-1956)


TIMGLAS

1

Det tomma pappersarket
bokstaven och
pulsen.

2

Vintern är en fågel
Som glömt att flyga.

3

Skärsliparen med sin slipade
ton
i den lugna morgonen
och den soliga gatan.

4

En skugga skymmer
en annan skugga
En blomma
gör sig fri
(och vattnet
väntar).


(ur La gruta de la sirena, 1961-1966)



¡Ah de la vida!
Quevedo

svalor
ni har gett er av
och plöjer den mörka luften
i mitt bröst

[saudade]



över en tråd
med min rädsla
vandrar
min människotyngd
utan att veta var
tråden ska brista
(och himlen blå
solen mina vackra
barn skrattar
boken öppen
min hustru nära
de kära vanorna)
över tråden
vandrar jag

[tråden]



jag ser hunden i huset
och från dem
når mig bara mumlet
som en snyftning

[frånvaron]



till min dotter Viveka


för att jag fångade fjärilen
inte i trädgården
utan i drömmen
för att jag hörde floden sjunga
och skymningen läsa en bön
i min kudde
för att blommans
korta himmel
tog med mig långt bort
för att barnet
(som jag var som jag ibland är)
fortfarande vaknar och ser
fjärilen
flyga i trädgården
som jag inte längre drömmer

[årens gång]



inte längre inte längre
känna livet
så
som fågelsången
jag hör
det hoppfulla ordet från havet
som jag hör
när själen
gror i mig

[den liggande]



jag lägger mina läppar
i din sömn
jag drömmer din mun
på mina läppar
jag ser på dig
nu
i det torra ljuset
av hemliga tårar

[minnet]



blodet som rinner
invärtes
utan ord
tanken
som flammar upp
och slocknar
vattnet som tvättar mig
utvärtes
från himlen
vattnet som tvättar mig
invärtes
från bröstet

[regnet]



här är jag
orörlig
till och med dold
för mig själv
nedsänkt
i mitt obekanta
inre
men jag ser
vart
min längtan går
mina steg
och dina steg
i vilka rum
de minns
eller avlägsnar sig
var jag möter dig
eller mister dig

[vägarna]



utan dig smärta
är livet alltid en främling

[ägodel]



du timmarnas körsven
tidens vagn
den oavbrutna vägen
den hastiga marschen
tömmarna och piskan
den blinda hästen
luften som klyvs
vindstöten
det genomresta landskapet
livet
döden

(passageraren)



hela
kvällarnas
ljus
på havet
och på den
vita
måsen
över den resta
vågen

[avstånd]



djup natten
av glömska
havet väldigt
av lust
vinden irrande
av oro
solen mogen
av vanvett
barndomen
av drömmar
drömmarna
av det vita

[tillstånd]




luta sig fram
utan svindel
över bråddjupet
bara för att
se
den ensamma
blomman
utan skugga

[risken]



en sådan strid
mellan tiden
och vår
dunkla
hoppfulla
minut

[inför gudarna]



(ur Recinto, 1967)